My heart stops When you look at me.♥
Jag får sådan lust att få ut allt jag har i mitt huvud här och nu. Det är ingen ordning, allt ligger huller om buller. Jag är så trött på känslan av att det finns något inom mig som vill ut. Varför inte bara släppa ut det då tänker ni? Men det är det att jag är alldeles för rädd för att släppa ut det. Jag har ingen aning om det är bra eller dåligt. Lyckligt eller tragiskt. Ska jag förstöra allt som jag byggt upp? Är det värt allt jobb, att släppa ut mina känslor? Nej. Kärlek är för komplicerat för mig, jag är alldeles för känslig för att kunna hantera det. Man blir krossad, det går inte över heller, inte på en lång tid. Man bli plågad långsamt och det är min största rädsla. Nu blir man inte plågad fysiskt, utan psykiskt.. Men samma sak eller? Spelar det så stor roll om man får ont på insidan eller utsidan? Utsidan läker alltid tillslut, du kanske får ett ärr, men det kommer inte göra ont livet ut. Inte på samma sätt som när du blir skadad på insidan.. Nu skriver jag så fingrarna glöder, jag vet knappt vad jag skriver om längre. Jo, juste jag ville få ut allt som fanns i mitt huvud och ja, som sagt. Det är mycket rörigt.
Jag har allt jag önskar och jag mår riktigt bra. Men kärleken kan kväva allt, få en att känna sig bortglömd, osäker, oälskad och himla värdelös. Den kan få en att önska något man inte kan leva utan, för stunden i alla fall. Kärleken.
Jag har släppt lös mina känslor för mycket nu, jag har blivit krossad för många gånger. Jag har gett bort mitt hjärta för många gånger, man ska ta vara på sitt hjärta, man klarar inte så mycket svek som man tror. Från vänner till killar. Men man lär sig en läxa av allt man gör här i livet, right? Så nu har jag lärt mig, lita aldrig fult ut på vad människor säger, tro inte på alla ord. Avvakta, vänta och se om det är äkta eller falskt. Släpp inte in personer för nära inpå, ju närmre, desto mer sårad blir du när dom lämnar dig, om dom lämnar dig.
Jag har allt jag önskar och jag mår riktigt bra. Men kärleken kan kväva allt, få en att känna sig bortglömd, osäker, oälskad och himla värdelös. Den kan få en att önska något man inte kan leva utan, för stunden i alla fall. Kärleken.
Jag har släppt lös mina känslor för mycket nu, jag har blivit krossad för många gånger. Jag har gett bort mitt hjärta för många gånger, man ska ta vara på sitt hjärta, man klarar inte så mycket svek som man tror. Från vänner till killar. Men man lär sig en läxa av allt man gör här i livet, right? Så nu har jag lärt mig, lita aldrig fult ut på vad människor säger, tro inte på alla ord. Avvakta, vänta och se om det är äkta eller falskt. Släpp inte in personer för nära inpå, ju närmre, desto mer sårad blir du när dom lämnar dig, om dom lämnar dig.
Kommentarer
Postat av: j
för sent tyvärr!
Trackback
